Vi beställde i snitt fyra förrätter, två huvudrätter och fyra efterrätter var, sedan gick vi ihop två och två och delade på allt och smakade av varandra. Första rätterna blev de säkra korten, men när vi märkte att allt var gudomligt gott blev vi lite mer våghalsiga och tog det som lät spännande och i vissa fall t.o.m. konstigt. Hur sjutton kunde vi få i oss så mycket? Jag har aldrig ätit så mycket i hela mitt liv! Jo, vi satt ju ett tag och samtalade och diskuterade, om maten bl.a., portionerna var inte så stora heller utan sådär lagom så man sparar och verkligen njuter av dem. Jag skulle vilja säga att vi lärde oss att mat inte bara handlar om att mätta hungern utan också om umgänge och njutning. Det var en otroligt trevlig och härlig kväll, man ville inte att det skulle ta slut, man ville inte bli mätt.

Men mätta var vi när vi med tunga men glada steg tog oss ner till tunnelbanan för att åka hem och sova. Ett mjölksyra pass väntade ju oss på morgonen och då behövs inte bara mat utan också sömn. Vid frukosten var alla redan mätta från kvällen innan så det blev mest lite frukt. Men mjölken syra passet satte fart på matsmältningen och alla var lika hungriga som vanligt igen. När det då är två timmar mellan morgonpasset och lunchen blir det kakor till återhämtnings mål, såklart.

Kakmonster och svullon är vad vi är, men klart man utnyttjar att man tränar på så hög nivå och inte lägger på sig så lätt!! Hittills denna vecka har vi levt på - förutom den någorlunda godkända maten på hotellet – Kellogs bars, jordgubbsmjölk, hotellkarameller, donuts, kakor, kakor och KAKOR!

Eftermiddagspasset var ett ”chillpass” med en massa fart 2, dvs ”återhämtning” och låg fart, vi fick dessutom skriva passet själva. Det verkade som solen hade svårt att bestämma sig för att gömma sig bakom moln eller inte, dock märkte vi att den tog ganska rejält i alla fall. Ännu ett rött lager hade lagt sig över vår skandinaviska hud när vi tidigt gick till sängs. Fast det verkar inte riktigt som att varken Sofie eller Sebbe har samma ursprung som oss andra då de i princip är hundra gånger brunare än oss. Och ”Skalman” (Pelle), vår käre tränare, är inte längre grön... han är röd!

Efter en nio timmars sömn borde man vara ganska pigg, men nej, så är det inte. Känns ungefär lika tungt som att gå upp en vanlig torsdagsmorgon, enda skillnaden är att vi hade ett två timmars tröskelpass - för er som inte snackar simning så kan jag säga er att det är inte lite jobbigt! - Alltså brutalt jobbigt! Men på eftermiddagen fick vi en välförtjänt återhämtning: SHOPPING!!

För en taggad simmare blir det väl i genomsnitt en butik per timme. Efter att ha testat hälften av alla goregous plagg som finns i Barcelona city började plånboken se lite tom ut, och ångesten kröp sig in på en när man dreglandes tvingade sig själv ut ur affärerna. Modevisning blev det senare på kvällen i rum 206. ”Farmor” (Niklas), vår andra kära tränare, blev domare och gav allt MVG+!